Jag deltar i en skrivkurs där en av uppgifterna är att göra en punktlista med tio situationer jag samlar mod till i livet. Roligt! Tänkte jag först. Hjälp så svårt tänker jag nu.
Jag har aldrig varit den som längtar efter spänning och vill utmana mig med bungyhopp, att hoppa fallskärm eller ens åka luftballong. Säkert finns det situationer i livet som jag kunde eller borde samla mod till, men allt känns ganska banalt. Och 10 olika situationer – hur ska jag komma på så många?
Gräv där du står är ett råd jag hört många gånger både gällande skrivande och företagande. Så jag får väl göra så. Börjar skriva om här och nu och se var vi hamnar.
Foto: Sebastian Voortman/Pexels
10 SITUATIONER JAG SAMLAR MOD FÖR JUST NU
1. Hålla en heldagsutbildning online
På torsdag ska jag för första gången hålla en heldagsutbildning online. Jag har hållit en massa heldagsutbildningar förut men att göra det på distans är en helt annan sak. Själv kommer jag att vara på plats i utbildningssalen men deltagarna är med virtuellt. Temat för utbildningen är kommunikation och interaktion och vi kommer bland annat att tala om hur man håller effektiva virtuella möten och hur man leder ett team på ett bra sätt på distans. Det sätter liksom lite extra press på att jag ska leverera.
2. Sätta gränser
Jag älskar att lära mig nytt, delta i kurser, läsa in mig på saker jag kan ha nytta av själv eller kan använda mig av i mitt jobb. Jag tycker också om att hjälpa andra och ställer så gott som alltid upp när någon ber om hjälp. Jag är en tidsoptimist som ibland har lite svårt att komma igång med saker. Och i många situationer är jag en perfektionist. Så det är kanske inte så svårt att förstå varför jag skulle må bra av lära mig att sätta gränser och våga säga nej.
3. Tacka nej till uppdrag
Som företagare är det lätt hänt att man tror att man måste tacka ja till alla uppdrag som kommer ens väg. Och så blir det lätt också för mig. Jag blir ju förstås smickrad då någon vill att jag ska hålla en kurs, översätta en text eller jobba inom ett projekt. Eller undrar om jag kan hjälpa dem ur en knipa, sätta allt annat åt sidan för att tidtabellen är snäv och ingen annan kan ställa upp med så kort varsel. Eller så är det kanske den där föreläsningen eller kursen som ger uselt betalt men i längden kan ge mig nya uppdrag…trots att målgruppen är helt fel.
Varje gång du tackar ja till något tackar du nej till något annat. Det här försöker jag ha med mig som ett mantra för att komma ihåg att tänka efter, och gärna sova på saken, innan jag tackar ja till uppdrag. Men det krävs mod. För vem vet när nästa uppdrag dyker upp.
4. Våga välja bort
På samma sätt som jag behöver mod för att våga säga nej till vissa uppdrag behöver jag mod för att våga välja bort. Välja bort sådant som jag inte hinner med eller som inte känns som det viktigaste just nu. Jag tänker igen mest på olika jobbsituationer som företagare. Jag hinner inte med allt och jag kan inte göra allt på en gång. Men att välja bort är svårt och jag hittar mig fortfarande allt för ofta i ett läge där jag hoppar mellan en massa olika saker i stället för att fokusera på det som är viktigast just då. Eller det som skulle vara roligast att göra och som skulle ge mig allra mest.
5. Tro på mig själv
Jag inspireras lätt av andra och tycker om att se andra lyckas. Men samtidigt får det mig lätt att tro att alla andra är bättre än jag. Att de har mera erfarenhet och att de berättar om sig själva och vad de jobbar med på ett mycket mera spännande och intressant sätt än jag. Ja, att de kan marknadsföra sig själva helt enkelt. Den här sortens tankar dyker alltså upp speciellt då jag borde marknadsföra mig själv eller aktivera mig i sociala medier.
Då det gäller att leverera till en kund brukar jag som tur sällan få den här sortens mindervärdeskomplex. Visst kan jag vara nervös, men i grunden är jag då alltid trygg i mig själv och vet att jag kan leverera. Så det skulle kanske vara dags att våga ta med mig den här attityden också i andra sammanhang.
6. Gå min egen väg
Nära besläktat med föregående punkt är att ha mod att gå min egen väg. Att göra det jag tror på, på mitt sätt. Ganska långt har jag hållit mig till det här, då jag med tiden hittat vad det är jag vill jobba med och hur jag ska göra det. Det har inte alltid varit lätt och jag har säkert inte gjort det på det smartaste sättet. Men det har varit mitt sätt och det är det viktigaste. Jag har fått göra mina egna misstag. Testat mig fram. Hittat vad jag är bra på och brinner för. Nu gäller det bara att våga fortsätta gå min egen väg. Utvecklas. Hitta nya spår, nya koncept, nya sammanhang. Nya sätt att jobba som passar i den värld vi lever i idag – i det nya normala.
7. Be om hjälp
Jag har blivit lite bättre på att be om hjälp under de senaste åren. Men jag har nog fortfarande en stark ådra av att jag ska kunna själv. Klara mig själv. Jag misstänker ändå att det egentligen handlar om något annat. En rädsla. En rädsla för att visa att jag inte kan, att jag inte räcker till, att jag är dum. Det känns helt löjligt att skriva det här för jag älskar ju att hjälpa andra och jag tänker aldrig så där om dem. Men kanske är det just där problemet ligger. Jag tycker om att kunna hjälpa andra, att vara den folk vänder sig till för att få hjälp. Inte vara den som behöver hjälp.
8. Fråga
Våga fråga. Tänk att något som är så enkelt kan vara så svårt. Att våga fråga är ändå något jag vill jobba på för jag vet hur bra det känns att ha vågat frågat någon om hjälp eller bett om råd. Och hur ofta det kan få en att ta stora kliv framåt, både mentalt och helt praktiskt. Nyligen hörde jag av mig till en bekant med en kort fråga. Tio minuter senare hade ett svar som löste en knut som gjorde att jag kom vidare med en grej jag hade skjutit upp i månader. Så otroligt nöjd över att jag vågade fråga.
9. Börja cykla igen
För ganska exakt två år sedan var jag på väg till jobbet en måndag morgon. Jag hade knappt hunnit cykla iväg hemifrån innan gjorde en vurpa med cykeln som slutade med att jag fick åka ambulans till sjukhuset för att få ett sår i benet sytt. Jag har inte cyklat sedan dess. Allra först varken fick eller kunde jag cykla och sedan åkte jag till landet där vi inte har några cyklar. Den hösten var ganska regnig. Åtminstone intalade jag mig själv det eftersom jag inte var så ivrig på att cykla och efter en tid förde jag cykeln till cykelförrådet för vintern. Och så blev den där. Ända tills jag förra veckan plockade fram den för att föra den på service. (Att den inte fanns i cykelförrådet och det krävde en halv dag av att ringa runt innan cykeln och jag återförenades är en annan historia.)
Det är nu vi kommer till mod. För det kommer att krävas mod av mig för att våga sätta mig på cykeln igen. Problemet är att jag ser framför mig hur jag – och andra cyklister – faller och skadar sig och jag har svårt att släppa de tankarna. Samtidigt vet jag hur härligt det brukar kännas under årets första cykeltur. Känslan av att glida fram, känna den ljumma vinden och ta in doften av en vårkväll. Nu längtar jag nästan efter att få cykla längs stranden vid Brunnsparken i Helsingfors. Så det är bara att strunta i rädslan och osäkerheten och hoppa upp på den där cykeln.
10. Leva under fästinghot
Det kryllar av fästingar här vid vår sommarstuga. På många andra sätt är det annars en idealisk plats och jag stortrivs här. Men jag avskyr fästingar. Och jag avskyr att behöva tänka på var jag går, på att skaka av kläderna då jag går in, att varje dag kolla att jag inte har några fästingar på mig.
Eftersom jag är något paranoid brukar jag var försiktig och är inte så ivrig på härja i skogen. Men nog är det f-n att jag i går ändå hade en fästing på ryggen. Jag som har suttit vid datorn så gott som hela veckoslutet och bara promenerat och gått något varv ner till stranden. Min snälla pappa i huset bredvid var som tur vaken och kunde ta bort fästingen. Men på riktigt – ska det hålla på så här? Jag vill inte begränsa mig själv och bli hysterisk, men jag vill inte heller ha de där jäkla krypen på mig. Orka leva under ständigt fästinghot.